Dagen har bestått av frukost, julkalender, städning, tvättning och jobb. Så dagen har gått fort! Som den alltid verkar göra nu för tiden, både bra och dåligt som sagt! Mycket som måste göras fortfarande..

Dagens lucka kommer bli tung.. Jag ska försöka att inte skriva så öppet om allt, jag har nog en tendens att öppna upp mig lite för mycket på bloggen ibland och skriva precis allt jag känner.. Här kommer den i alla fall!

Min första kärlek

Jag tror att i princip alla vet svaret på detta.. Kim Lindkvist.
Nu kan det hända att detta blir lite fel, eftersom jag har ett minne som en guldfisk, men jag ska göra mitt bästa.
Första gången jag såg honom var på Öland, jag tror att jag skulle börja 7an eller 8an, är inte helt säker. Jag var i alla fall där med min syster som var med i "Astma och allergiföreningen" som hade ordnat resan. Jag minns att jag fick ett sms av Johanna där hon frågade om det fanns någon som hette Kim där, och när jag skrev att det fanns det så skrev hon "Han får du inte röra, han är min! :P". Hon tyckte han var skitsnygg, men jag minns att jag tyckte inte alls han var särskilt speciell, klart han var fin och så men mer än så var det inte.
Jag hade i alla fall vid tillfället ögonen på en annan kille, Christoffer Salander :P
Det gick ett tag, och när vi sedan började umgås med grabbarna i parken så var det Johanna och Kim som träffades och sedan blev tillsammans. Jag var då lite småkär i en annan Christoffer, nämligen Bergstedt :P Men oj vad blyga vi var haha!
En dag var i alla fall Coffe och Kim hemma hos mig i snöån, och Johanna var också där. Om jag minns rätt så var Kim och Johanna inte tillsammans då. Jag minns inte riktigt vad som hände, men killarna var i alla fall påväg att gå (!) hem och vi försökte stoppa dem, ute på vägen. Jag gick och höll i Kim och försökte övertala honom att stanna, och det var första gången jag verkligen såg honom. Blicken han gav mig då var verkligen något speciellt. Jag såg att han egentligen hade något att säga, men han sa inget just då.
Senare berättade han för mig hur han kände, att han hade känslor för mig. Jag fattade ingenting, och blev totalförvirrad. Det slutade ju i alla fall med att vi blev tillsammans. Jag minns första gången vi kysstes som om det var igår, vi var hemma hos Fredrik i vardagsrummet i soffan. Det var den bästa känslan jag någonsin känt när våra läppar möttes!
Klyshigt, jag vet, men sant.
Jag minns inte ens hur länge det varade första gången vi var tillsammans. Inte så jättelänge tror jag. Vi har ju varit fram och tillbaka en massa gånger. Han är verkligen den person som känner mig bäst av alla, eller kände kanske jag ska säga. Det var ibland som om han läste mina tankar! Vi har gjort massa roliga saker tillsammans, och med honom kunde jag verkligen vara mig själv! Men vi bråkade också otroligt mycket, grät flera gånger både jag och han! Jag tror att vi egentligen var för lika, båda var så envisa och det var oftast småsaker vi bråkade om! Helt onödigt egentligen.
Kim var verkligen min första kärlek, den första jag verkligen älskat. Jag trodde verkligen att han skulle bli pappa till mina barn. Men ibland blir inte allt som man tänkt sig.
Det var längesen vi senast var tillsammans nu, men vi hade en period när vi träffades förra vintern. Den gången trodde jag verkligen att det skulle hålla, jag gav mig fan på att inte gnälla på honom för småsaker! Men ändå så gick det inte. Jag antar att det inte var menat att det skulle vara jag och han, som jag och så många andra hade trott. De flesta i min närhet har alltid sagt " Det ska ju vara du och Kim!", och det var ju så jag kände också. Jag har haft väldigt svårt att komma över honom sen dess, men jag känner verkligen nu att det börjar släppa, och det känns så himla skönt! För det är ju något jag måste göra, vare sig jag vill eller inte. Man kan inte leva sitt liv i det förflutna! Jag känner nu att det är dags för nya tag, och ett nytt liv. Så det är precis vad jag tänker ge mig in i :)


Byebye beautiful