Okej, tänkte att jag skulle berätta för er (om det nu finns någon som läser denna blogg som inte redan vet) vad det innebär att vara au-pair, lite vad jag får göra och hur det känns.

Att vara au-pair innebär i stora drag att man åker till en familj i ett annant land (eller i Sverige), och tar hand om deras barn när föräldrarna jobbar. Man bor oftast tillsammans med familjen och får även mat av dem. Utöver det får man en liten summa fickpengar, i veckan eller månadsvis. Dessa pengar får man självklart spendera precis hur man vill.
Uppgifterna är olika från familj till familj, men förutom parnbassningen så brukar det ingå en del hushållsarbete såsom städning, diskning etc. Det är också olika hur länge man stannar hos en familj, men vanligast är nog ett år.

Familjen som jag bor hos består av Paula (mamma), Chris (pappa), Olivia (11år) och Christopher (13år). Barnen är alltså ganska stora, vilket betyder att de sköter sig mycket själva och mitt jobb är därför inte särskilt ansträngande. Båda föräldrarna jobbar skift, vilket innebär att mina arbetstider är olika från dag till dag, men just nu jobbar Chris bara dagar från 8-4 (men kommer oftast hem vid 1-2). Jag får följa Olivia till skolan när båda föräldrarna jobbar dag, och kommer även få jobba kväll framöver när Chris har gått tillbaka till att jobba heltid. Det betyder att jag får laga mat åt ungarna, se till så det gjort läxorna och få dem i säng.
Jag dammar och dammsuger barnens och mitt eget rum en gång i veckan, och diskar och städar resten av huset vid behov.
För detta enkla arbete får jag alltså mat, husrum och ca 3000 kr i månaden. Jag tränar mycket på gymmet, dansar och har varit iväg på en hel del äventyr som nöjesfält, djurparker och till London! Jag har mycket fritid och får göra vad jag vill under denna tiden :) Och det viktigaste av allt - jag får en sjujäkla upplevelse av allt detta!

Men!

Att vara au-pair har även sina baksidor såklart. Det är inte så lätt att flytta in hos en helt främmande familj, i en helt främmande stad och prata ett (inte helt) främmande språk! Det jag själv tycker är svårast är att bo tillsammans med nya människor, och även om jag nu bott här i 2 månader så känns det absolut inte självklart att gå ner och ta mig något att dricka (eller äta som är ännu svårare), eller att ens duscha när jag vill. Jag skulle aldrig ta något att äta utan att fråga (förutom bröd och flingor), och jag säger alltid till när jag går ut. Detta gör att varje gång jag är ensam hemma känns som en befrielse! Då kan jag göra precis vad jag vill. Dock så äter jag fortfarande inte sådant som jag inte vet om jag får ta, det jag vågar ta är väl bröd och sådant. Det är en sådan annorlunda situation på något sätt! Även om jag vet att de egentligen inte skulle bry sig om jag åt ett äpple eller en muffins så känns det ändå jobbigt att göra det. Konstigt det där! Jag har ju alltid bott hemma så jag är van vid folk runt om mig, men det blir annorlunda när det inte är ens egen familj förstås. Missförstå mig inte, jag tycker verkligen om familjen och de gör allt de kan för att få mig att känna mig som hemma! Men det är nog bara jag som är lite feg på något sätt, vet inte annars hur jag ska förklara det.
Ett annat problem är ju att skaffa vänner. Tänk dig att du flyttar till en liten stad i ett annat land, du flyttar in hos en familj du inte känner och ska sedan försöka skaffa dig vänner i denna lilla stad. Hur skulle du gå till väga? Börja plugga tänker nog många, och ja, det skulle säkert vara en bra idé om man hade råd med det och verkligen hittade något man ville plugga. Men känns det inte ganska onödigt att slösa flera tusen bara för att skaffa vänner?
Många säger att det handlar om att våga och släppa taget. Och det är väl sant egentligen, men frågan kvarstår fortfarande hur man gör för att ta kontakt? Ska man bara kliva fram till första bästa på stan och säga "Hej, Sanna heter jag, vill du bli min vän"? Vad säger man egentligen?
Jag försöker hela tiden tänka på att släppa taget och våga, men det tar alltid stopp och min inre röst säger "Nej Sanna, sådär kan du inte göra". Att man måste prata ett annat språk gör inte saken lättare.
Det är också svårt att åka ifrån alla hemma såklart, och man saknar dem mycket!

Sammanfattningen av detta blir såhär: Allting har sina för- och nackdelar. Men huvudsaken är att man trivs med det man gör just för tillfället, och det gör jag. Och jag känner på mig att jag i framtiden kommer se tillbaka på den här tiden och drömma mig tillbaka. Jag kommer inte ångra det en sekund!
 
Jag vet att jag tagit upp detta förut, och säkert upprepar jag mig mycket, men jag vill att ni ska förstå hur det verkligen är att vara au-pair. För allt som allt, så är det nog ett av världens bästa jobb! ^^ Tycker alla borde ta chansen och då är www.aupairworld.net en bra sida att registrera sig på ;)
Så nu vet ni det iaf! :P Om någon ens orkar läsa igenom denna textbomb! :P

Min underbara "familj"! :)