Efter regn kommer solsken!
Lördagmorgon (ja jag vet att det heter förmiddag, men för mig har det alltid hetat morgon innan 12, oavsett hur tidigt man vaknar), och vi vet ju vad det betyder? Gymmet! Fast inte riktigt än, om någon timme kanske.. Måste få dega lite först haha ^^
Jättejättejättenervös för ikväll! Om det ens var ikväll hon mena, hon kanske mena nästa lördag? Jag har ingen aning, men det märks väl!
Idol igår var kalas, helt rätt med alla wildcard och vilka som åkte ut, även om jag gillade Madeleine, men jag gillar i princip alla så det är svårt det där haha! :P Tänk att man måste vänta ända till nästa fredag för nästa avsnitt, usch, hur ska jag klara mig! :S
Förresten så är jag inte schitzofren om ni funderar. Jag vet att jag har varit väldigt upp och ner, ena sekunden är jag glad och mår bra, och andra är jag deppig och vill hem. Men det är så helt enkelt, känslorna åker berg- och dalbana här, det är så mycket nytt och spännande som händer, men samtidigt känner man sig osäker och rädd inför det okända. Och så saknar man ju alla vänner och familjen så mycket, eftersom det är första gången man är iväg helt själv. Men så är det väl alltid i livet? Man har sina upp och nergångar hela tiden, men det brukar alltid ordna sig tillslut. Efter regn kommer solsken, eller hur? :) Eller så kommer det samtidigt och bildar en vacker regnbåge, och vi vet ju alla vad som finns vid regnbågens slut, eller hur? :) Nu vart det virrigt, men hoppas ni förstår poängen..
Meet me at the end of the rainbow

Jättejättejättenervös för ikväll! Om det ens var ikväll hon mena, hon kanske mena nästa lördag? Jag har ingen aning, men det märks väl!
Idol igår var kalas, helt rätt med alla wildcard och vilka som åkte ut, även om jag gillade Madeleine, men jag gillar i princip alla så det är svårt det där haha! :P Tänk att man måste vänta ända till nästa fredag för nästa avsnitt, usch, hur ska jag klara mig! :S
Förresten så är jag inte schitzofren om ni funderar. Jag vet att jag har varit väldigt upp och ner, ena sekunden är jag glad och mår bra, och andra är jag deppig och vill hem. Men det är så helt enkelt, känslorna åker berg- och dalbana här, det är så mycket nytt och spännande som händer, men samtidigt känner man sig osäker och rädd inför det okända. Och så saknar man ju alla vänner och familjen så mycket, eftersom det är första gången man är iväg helt själv. Men så är det väl alltid i livet? Man har sina upp och nergångar hela tiden, men det brukar alltid ordna sig tillslut. Efter regn kommer solsken, eller hur? :) Eller så kommer det samtidigt och bildar en vacker regnbåge, och vi vet ju alla vad som finns vid regnbågens slut, eller hur? :) Nu vart det virrigt, men hoppas ni förstår poängen..
Meet me at the end of the rainbow

Kommentarer
Trackback