Thoughts and feelings..
Jag trodde att allt skulle bli bättre, att jag skulle kunna glömma, gå vidare och lämna det bakom mig. Så fel jag hade. Just nu känns allt bara värre, jag tänker på dig mer än någonsin, varje dag, hela tiden. Varenda låt jag hör och allt jag ser omkring mig bara skriker ditt namn. Varför ska det vara så svårt att släppa dig? Det enda jag vill är att låta dig gå, jag vill kunna se dig lycklig med någon annan. Jag hoppas att du är lycklig med henne, men samtidigt vill jag inget hellre än att du ska stå utanför min dörr i denna sekund och säga att det är mig du vill ha, att det är bara mig du älskar.
Dom orden ekar fortfarande i mitt huvud, varje gång du sa "jag älskar dig" blev jag varm i hela kroppen och inget annat kändes som det spelade någon roll. Menade du verkligen vad du sa?
Du har sagt mycket annat som du inte har hållit. Vad hände med "I will never let you fall, I'll stand up with you forever"? Du är inte här längre, du har låtit mig falla. Jag vill inte känna såhär, jag vill också hitta någon, som gör mig lika lycklig som du gjorde, utan allt tjafs och bråk.
Ibland kan jag känna mig så arg på dig. Arg på alla dumma saker du gjort och sagt, och arg på att det inte är mig du älskar. Men samtidigt är jag så arg på mig själv för de misstag jag gjorde, de misstagen som gjorde att jag förlorade dig för alltid. Ja, jag har insett det nu, du kommer aldrig mer tillbaka, även om det fortfarande gör ont att tänka så. Du var min första kärlek, och du är den enda jag någonsin har älskat, på riktig. Kommer jag någonsin känna så igen? Kommer någon att kunna ta din plats i mitt hjärta? Och kommer jag kunna vara lycklig utan dig i mitt liv?
Will I ever find real love again?
Dom orden ekar fortfarande i mitt huvud, varje gång du sa "jag älskar dig" blev jag varm i hela kroppen och inget annat kändes som det spelade någon roll. Menade du verkligen vad du sa?
Du har sagt mycket annat som du inte har hållit. Vad hände med "I will never let you fall, I'll stand up with you forever"? Du är inte här längre, du har låtit mig falla. Jag vill inte känna såhär, jag vill också hitta någon, som gör mig lika lycklig som du gjorde, utan allt tjafs och bråk.
Ibland kan jag känna mig så arg på dig. Arg på alla dumma saker du gjort och sagt, och arg på att det inte är mig du älskar. Men samtidigt är jag så arg på mig själv för de misstag jag gjorde, de misstagen som gjorde att jag förlorade dig för alltid. Ja, jag har insett det nu, du kommer aldrig mer tillbaka, även om det fortfarande gör ont att tänka så. Du var min första kärlek, och du är den enda jag någonsin har älskat, på riktig. Kommer jag någonsin känna så igen? Kommer någon att kunna ta din plats i mitt hjärta? Och kommer jag kunna vara lycklig utan dig i mitt liv?
Will I ever find real love again?
Kommentarer
Postat av: Elinor
Ush, så jäkla kusligt när det är precis sådär jag har känt :/, det har varit så ganska länge och jag känner mig äntligen fri från allt det, men jag tror fortfarande att jag aldrig kommer att kunna älska någon igen. Det låter ju kanske naivt, men man kan väl inte känna fel? Hoppas bara att jag hittar rätt snart :/ Kramar, det är jättekul att läsa i din blogg förresten, lite annorlunda när du faktiskt har någonting vettigt att skriva om ;)
Trackback
