Åh, jag blir så arg på mig själv! Varför är det så jäkla svårt? Jag VET ju att det inte är farligt, vad är det värsta som kan hända egentligen? Att man får en smäll på käften? Tror inte det va. Att någon skrattar åt en? Tveksamt. Att någon säger nej? Kanske. Men vad gör det då? Risken att få ett nej får man ju ta, för chansen att man får en ny vän är ju större. Jag måste bryta mig ut ur min lilla "safetybubble" snart, detta gör mig galen! Ska det vara så svårt att gå fram till någon och säga "This is probably gonna sound a bit wierd, but I haven't made any friends here yet, and you seem very nice so I was wondering if you would like to grab a cup of coffee or a drink or something some day?" Jag har ju faktiskt pratat lite med människan iaf så hon vet ju vem jag är! Det handlar inte bara om denna person, utan över huvud taget, jag är alldeles för blyg för att ta kontakt med folk! Och nu tänker säkert en del av er "Va? Sanna, blyg? Det är hon väl inte!", men jo jag är faktiskt blyg, eller iaf osäker när jag kommer till sånna här situationer. Ni som känner mig vet att jag inte ens vågade ringa och beställa pizza för inte alls så längesen. Men saken är att jag vill verkligen inte vara så, jag vill ju ta kontakt med folk och få nya vänner, det var ju delvis därför jag stack från Sverige, för att jag ville träffa nya männniskor! Men hur gör man då? Hur skaffar man sig nya vänner i en liten stad när man inte går i skola eller jobbar tillsammans med människor? Jag hindrar alltid mig själv för att jag tänker "Nej, så kan jag ju inte göra, då kommer de tycka jag är helknäpp" eller liknande. Varför är det så svårt att ta för sig, och sluta bry sig om vad andra tycker?

Innan jag kom hit så trodde jag inte att jag brydde mig särskilt mycket om vad andra tyckte, jag gjorde precis det jag kände för att göra när jag ville. Men då hade man vänner, som man visste inte skulle svika en oavsett vad. Här handlar allt om "det första intrycket",  vilket gör det väldigt jobbigt att just ta för sig, för man vill inte att folk ska tycka man är konstig. Jag vet att det är fel, folk ska ju gilla en för den man verkligen är! Men ändå blockerar man sig själv från att göra vissa saker.. Jag har lovat mig själv att försöka ta steget ut ur tryggheten, och nu ska jag bannemej göra det också!