Okej, nu har jag sovit, ca 11 timmar faktiskt, och lugnat ner mig så nu ska jag försöka förklara lite vad som hände i lördags.

Vi hade varit ute i Burton som sagt och haft kul, sedan fick vi skjuts hem till Amy vid halv 5 eller något tror jag. Men vi gick bara in och vände, för vi bestämde oss för att åka hem och sova istället, så samma kille körde hem oss till mig istället. Men precis när vi kom dit så kom jag på att jag såklart inte hade några nycklar, så vi kände på dörren men fick sedan åka tillbaka till Amy igen och sova istället. Jag och Emelie la oss på soffan och försökte sova, Amy stannade ute i bilen en stund med killen och sen när hon kom in så gick jag upp och så satt jag och hon och skrattade och pratade lite. Tanya, som är Amys kompis, låg och sov på den andra soffan inne vid köksbordet, men hon vaknade till när vi var där och gick upp och skulle lägga sig i Amys säng och fortsätta sova. I alla fall så bestämde jag mig för att gå och lägga mig igen sen, så jag gick in på toaletten först. När jag sen kom ut så hörde jag en massa folk skrika på övervåningen, helt galna var de. Jag gick in till Emelie som låg i soffan och frågade vad som hände, men hon visste inget, sen kom Amy nerspringande med blod över hela armarna och tröjan och var jätteledsen och panikslagen. Hon sa bara att det var blod överallt i hennes sovrum, så jag gick upp och såg Amys bror, Chris, sitta ovanpå Tanyas pojkvän och hålla fast honom, och då förstod jag lite mer vad som hade hänt. Tanya hade gått upp och lagt sig i Amys säng, där hennes bror redan låg och sov fast det visste inte Tanya. Så de hade somnat (däckat i princip för båda var väldigt fulla) i samma säng, och någon hade sedan sagt det till Tanyas pojkvän som blivit helt tokig eftersom han trodde att de inte bara sov bredvid varanda, så han rusade in i Amys hus och slog en flaska i huvudet på Chris som låg och sov. Tillslut fick de i alla fall ut pojkvännen ur huset, och ambulansen och polisen ringdes dit, så vi fick prata med de och berätta vad som hade hänt. Chris och Emma (som var den som såg mest eftersom hon låg och sov i rummet bredvid) åkte till sjukhuset, och Chris flickvän hade också kommit till Amy så hon åkte med också. Jag hjälpte Emelie med pengar till taxi hem när polisen åkt, eftersom jag tyckte synd om henne och kände att hon inte skulle behöva vara kvar, men jag ville vara kvar och hjälpa stackars Amy eftersom alla drog. Så vi städade undan nerevåningen åtminstone, övervåningen fick vi inte röra eftersom de skulle ta kort, och sedan sov vi ca en timme tror jag. Sedan spenderades resten av morgonen med att vi väntade på polis och vid 11-12 gick jag sedan hem, eftersom jag varken hade pengar till taxi eller batteri på telefon så jag kunde ringa efter skjuts. Så jag gick förbi donken och käkade innan jag gick hem, blev kanske 45 min promenad totalt.

Väl hemma berättade jag allt som hänt för Paula, och jag skakade till och med när jag berättade det. Sen sov jag en stund innan middagen, som var jättegod eftersom det var mors dag och Paulas föräldrar var där. Sedan tog jag det bara lugnt och tog en dusch på kvällen, var så himla trött och slut. Så där har ni den, min helvetesnatt, aldrig varit med om liknande. Hoppas de tog det där jävla svinet sen, han förtjänar ett riktigt straff! Det ska också sägas att det inte var det enda idiotiska han gjort, han är tydligen ett riktigt svin över huvud taget.

Jaja, den natten är över nu och jag lägger det bakom mig.

Jag vet inte alls vad det är för fel på mig dock, jag känner mig så omotiverad till allt och ända sen jag kom tillbaka hit har jag bara velat åka hem igen, eller åtminstone någon annanstans, till London kanske. Jag vet inte vad det är, ingenting jag gör känns som det riktigt "hjälper", jag blir lite gladare en liten stund men sen är allt jobbigt igen. Någonting hände med mig i London och hemma tror jag, men jag vet inte riktigt vad. Kanske känner jag mig färdig med lilla Swad nu? För just nu längtar jag verkligen bara till sommaren.

Jag får väl försöka göra det bästa av situationen antar jag? Får se om jag kanske tar mig några dagar i London snart, jag vill verkligen och det känns som jag behöver det. Fast jag har ju inte råd egentligen. Får se hur det blir.

Ikväll är det i alla fall Combat, jag har längtat! Förhoppningsvis släpper de här känslorna då, i alla fall för stunden.
Puss på er sötnosar, jag saknar er där hemma <3